att se andras brister eller att se sina egna ?

att gå hela vägen runt eller ta en genväg?

att bygga upp en mur eller brista som en skör glasskiva som tappas i backen?

man ställer sig många frågor... tänk om man var lika duktig på att svara sig själv...

vars tog den förmågan vägen i våran så kallad "utveckling"?

alla gör vi misstag, alla slinker vi iväg på ett bananskal, alla faller vi från ett stup någon gång.

sen tar det den tid det tar att klättra upp igen...

jag vet mina brister, innerst inne. men egenskapen att plocka fram orden att berätta dem finns inte alltid till hands, därav ännu en brist...

jag försöker anpassa mig efter allt, så bra det går.

jag vill kunna anpassa mig för allt, jämt.

men det går inte ...

vem bestämmer vem som ska råka ut för vad?

för det kan väl faktiskt inte vara en själv som väljer alla dessa stigar...

klantfotad kan man uttrycka sig själv med iaf!

alla har vi en ryggsäck som vi bär på , full av random saker. vissa bra, vissa dåliga.

jag har lärt mig att man inte kan stanna i det förflutna, vare sig man vill eller inte. det finns mycket jag skulle vilja göra om och mycket jag skulle vilja ändra på. MEN om jag nu skulle kunna göra det,

då skulle ju inte JAG vara JAG , egentligen ?

jag har blivit den personen jag är idag av min ryggsäck. jag kanske är hatad eller omtyckt på grund av det jag gått igenom...

jag kanske har lätt att sätta upp en mur framför mig. å tränger man igenom det kanske jag har svårt att släppa denne som lyckas. jag kanske är svår att prata med, men en god lyssnare. jag kanske inte bryr mig om mig själv så mycket jag skulle, men jag bryr mig om de människor i min närhet.

i vissa situationer vet man inte vad man gör fel och behöver vägledning...

problemet är väl när man inte kan få den ledning man behöver och allt blir kaos. just nu känner jag att jag står där. jag bygger upp en mur, behöver en hjälpande hand men kommer bara på fel spår.

missförstånd är väl kanske ordet som spökar. när två helt olika världar kolliderar med varandra. vad gör man ?

min mamma har lärt mig att man aldrig ska ödsla sin energi på det negativa...

jag har lärt mig att man kan inte stanna i det förflutna och "dalta" i det...

det är mitt sätt att gå vidare och överleva.

sen kanske andra har ett helt annat sätt...

å det är då det krockar, ordentligt...

där dyker ordet missöförstånd upp igen ...

jag vill inte välja bort någon, men jag skjuter samtidigt inte undan dig...

alla har vi olika syner på saker. alla har vi olika punkter som exploderar (på olika sätt) när någon trycker på dem. då är alltså frågan ,

vad gör man ?

jag är den där personen som helst vill varva ner för mig själv i musikens värld... bara sätta mig ner och andas. jag vet att jag har mina kommunikations brister, dom har suttit fast på mig i många år och blvit bättre med tiden, men inte bra...

jag kanske är den där självsäkra människan som hamnar i en osäkerhet när det gäller att dela sitt liv med någon. det kanske är den värsta bristen med mig. jag har inte behövt anpassa mig efter någon på otroligt länge. vill jag göra något en viss tid och dag så har jag gjort det. inte behövt fråga, planera... ingenting!

jag har inte behövt tagit nå disskusioner om någonting... jag har inte behövt tänka ett steg före hela tiden. jag har bara anpassat mig efter.. ja .. mig själv...

men nu är det inte så enkelt... missförstånd och kollision av två världar... en bra mening....

sen kanske allt beror på mig. det vet jag inte. för jag har mina åsikter och synpunkter. det finns rätt och fel, men alla väljer sina egna Rätt och Fel ...

jag vill kunna bli accepterad för den jag är, vilket alla självklart vill. jag vill kunna flyga på mina vingar när dom läker istället för att se på dem som nå prydnad. jag vill kunna vara den Sara jag är.

självklart lär man gå halva vägen var ifall det skulle behövas, absolut.

men jag vill varken ändra på Dej eller Mej själv... då är det inte Vi. då har man byggt upp två skapelser man själv vill se framför spegeln...

jag är inte den perfekta vännen , jag är inte den perfekta dottern, jag är inte den perfekta flickvännen. det har jag aldrig varit och kommer nog aldrig vara.

jag är inte rik, jag är inte känd, jag är ingen modell...

men jag hoppas att det inte handlar om vem som har vilken karriär i vad... för då förlorade jag matchen för länge sen . det handlar mer om att acceptera varandras personligheter tycker jag ,

jag vet inte hur min framtid ser ut nu. det gjorde jag inte igår heller och kommer antagligen inte göra imorgon heller. det enda jag önskar mig är att få bra de dagar som kommer och går. självklart kommer det komma nedfarter som jag kommer få kämpa mig igenom, det kan ingen undvika.

men känslan att få vara glad, veta att det finns en betydelse där i mörkret. eller att toppen aldrig tar slut, dvs, det kan bara bli bättre och bättre.

jag tror aldrig mer att jag kommer sätta "större" framtidsplaner i mitt huvud. raseras dem sjunker man längre ner. haha , nästan skrattretande hur människan kan fungera...

guud vad jag känner att jag bara skriver massor av skit nu ... men faktiskt, skrivandet är nog min bästa vän. ingen som säger emot, jag få ta det i min egna takt och med egna ord och det finns inget rätt och fel.

nu är det inte mycket kvar av sommaren heller... det har verkligen gått alldeles för fort! imorn ska jag på introduktion så jag håller tummarna till hundra att det kommer gå bra! sen ska jag försöka stå ut med sista skolåret... usch ... jag känner verkligen att det INTE är min plats.. jag klarar inte av att sitta där i timmar och orka koncentrera mig. jag vill upp och göra någonting...

nu kom jag att tänka på de fyra bokstäverna A-D-H-D

ja just det, dem bokstäverna... jag vet inte ja. .. ibland har jag kanske symptomen, andra verka ju självklart se dem mer än jag...

jag vill bara finna en bra väg att gå på ...

sluta vara klantfotad och ramla hela tiden...

kunna njuta av livet till max...

finna min ro i livet...

finna mina åror som försvann i ekan för några år sedan...

å fånga vinden i seglet som jag missade förra gången ...

det var orden som bara flöt på...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

" Kod för att importera min blogg till Nattstad: 5711138759 " ...

om någon enstaka timme sätter man sig på bussen från jobbet å hem med galningen till hund man har :) ska leta maskerad kläder till min älskade med honom på stan sen ! sista minuten , check " för imorn då brakar helvetet lös när jag å min liga f...

oj oj oj vad jag är dålig på att skriva  !   nu är det alltså lov, så otroligt skönt ! mitt sista höstlov förevigt... mitt ena stora hjärta jobbar just nu, duktiga han! mitt andra lilla hjärta ligger på balkongen å steker... dock har hon int...

Vår lilla gulle fia Rutan :)                               Såhär blev man på årets skolkort :)         ...

nu var det ett bra tag sen jag satte mig här känner jag ! men ibland räcker tiden verkligen inte till... vad har inträffat ? jo , ganska mycket !nu har jag blivit riktig hudik bo med min underbara sambo erik :) lägenheten är utflyttad å städ...