hipp hipp hurra, idag äre min födelsedaaa!

riktigt grå dag.. såklart när jag fyller år...

fixat tvätt lite fort... ska träffa min älskade sara tjärnlind vid två tiden å ta en kalas fika !

sen kommer väl min prins å hämtar mig med sin vita springare.. en ganska stor springare om jag få säga så ... en rullande stor springare.. kanske även kallas lastbil .. hhhmm .. jaaa.. det går nog att diskutera !

jag hoppas innerligt att denna dag slutar i solskeen !

gick otroligt bra igår på jobbet ! ska dit imorn också  ! känns overkligt att få göra något jag sattsat på innan gymnasiet !

nu kanske jag ska införskaffa ett liv...

nej jag bara skojja ! GUD VAD ÖVERSKATTAT..

njuter av lite musik och rensar huvudet !

å idag är jag faktiskt nitton ... hahah .. kommer väl det ta typ två månader som vanligt innan jag säger rätt ålder på mig själv . men men , jag i ett nötskal , eller cocosnöt..eller kanske en mumsmums?

http://www.youtube.com/watch?v=-sMw6E8EgcI

nu är det bannimig inte långt kvar tills puman blir ett år äldre ! ;)

tisdag så smäller det... å (förhoppningsvis) jobbar jag den dagen å :D

håller tummarna för jobbet imorn ! känns så otroligt kul :)

känns som det hänt mycket denna vecka... men efter regn kommer solsken!

nu bränner vi de gamla kapitlen och börjar läsa en solskens saga ist...<3

ankmamman in action ! här är några få av våra tusen kompisar nere vid sjön ;)

dagen igår var verkligen upp och ner... allt vände så otroligt snabbt... 

helt plötsligt så satt jag i min lägenhet ensam, som för typ en månad sen ...

vet inte om jag själv riktigt hängde med i svängarna där... 

kvällen slutade lyckligt...

min tanke var att jag skulle hem till min lilla tiiiiger och bara mysa framför teven ...

nej nej .. 

det slutade med siiina lestuulang ! 

så mycket som jag skrattade igår åt våra barnsliga beteenden och skämt... jag tror jag höll på dö...

vill tacka min emsan , rasmus, ellen , ralf, forsborg, björn å alla andra som gjorde denna kväll bra tillslut ! 

för ibland, då får man faktiskt skratta bort det jobbiga ! <3

puman och tigern

<3 

att se andras brister eller att se sina egna ?

att gå hela vägen runt eller ta en genväg?

att bygga upp en mur eller brista som en skör glasskiva som tappas i backen?

man ställer sig många frågor... tänk om man var lika duktig på att svara sig själv...

vars tog den förmågan vägen i våran så kallad "utveckling"?

alla gör vi misstag, alla slinker vi iväg på ett bananskal, alla faller vi från ett stup någon gång.

sen tar det den tid det tar att klättra upp igen...

jag vet mina brister, innerst inne. men egenskapen att plocka fram orden att berätta dem finns inte alltid till hands, därav ännu en brist...

jag försöker anpassa mig efter allt, så bra det går.

jag vill kunna anpassa mig för allt, jämt.

men det går inte ...

vem bestämmer vem som ska råka ut för vad?

för det kan väl faktiskt inte vara en själv som väljer alla dessa stigar...

klantfotad kan man uttrycka sig själv med iaf!

alla har vi en ryggsäck som vi bär på , full av random saker. vissa bra, vissa dåliga.

jag har lärt mig att man inte kan stanna i det förflutna, vare sig man vill eller inte. det finns mycket jag skulle vilja göra om och mycket jag skulle vilja ändra på. MEN om jag nu skulle kunna göra det,

då skulle ju inte JAG vara JAG , egentligen ?

jag har blivit den personen jag är idag av min ryggsäck. jag kanske är hatad eller omtyckt på grund av det jag gått igenom...

jag kanske har lätt att sätta upp en mur framför mig. å tränger man igenom det kanske jag har svårt att släppa denne som lyckas. jag kanske är svår att prata med, men en god lyssnare. jag kanske inte bryr mig om mig själv så mycket jag skulle, men jag bryr mig om de människor i min närhet.

i vissa situationer vet man inte vad man gör fel och behöver vägledning...

problemet är väl när man inte kan få den ledning man behöver och allt blir kaos. just nu känner jag att jag står där. jag bygger upp en mur, behöver en hjälpande hand men kommer bara på fel spår.

missförstånd är väl kanske ordet som spökar. när två helt olika världar kolliderar med varandra. vad gör man ?

min mamma har lärt mig att man aldrig ska ödsla sin energi på det negativa...

jag har lärt mig att man kan inte stanna i det förflutna och "dalta" i det...

det är mitt sätt att gå vidare och överleva.

sen kanske andra har ett helt annat sätt...

å det är då det krockar, ordentligt...

där dyker ordet missöförstånd upp igen ...

jag vill inte välja bort någon, men jag skjuter samtidigt inte undan dig...

alla har vi olika syner på saker. alla har vi olika punkter som exploderar (på olika sätt) när någon trycker på dem. då är alltså frågan ,

vad gör man ?

jag är den där personen som helst vill varva ner för mig själv i musikens värld... bara sätta mig ner och andas. jag vet att jag har mina kommunikations brister, dom har suttit fast på mig i många år och blvit bättre med tiden, men inte bra...

jag kanske är den där självsäkra människan som hamnar i en osäkerhet när det gäller att dela sitt liv med någon. det kanske är den värsta bristen med mig. jag har inte behövt anpassa mig efter någon på otroligt länge. vill jag göra något en viss tid och dag så har jag gjort det. inte behövt fråga, planera... ingenting!

jag har inte behövt tagit nå disskusioner om någonting... jag har inte behövt tänka ett steg före hela tiden. jag har bara anpassat mig efter.. ja .. mig själv...

men nu är det inte så enkelt... missförstånd och kollision av två världar... en bra mening....

sen kanske allt beror på mig. det vet jag inte. för jag har mina åsikter och synpunkter. det finns rätt och fel, men alla väljer sina egna Rätt och Fel ...

jag vill kunna bli accepterad för den jag är, vilket alla självklart vill. jag vill kunna flyga på mina vingar när dom läker istället för att se på dem som nå prydnad. jag vill kunna vara den Sara jag är.

självklart lär man gå halva vägen var ifall det skulle behövas, absolut.

men jag vill varken ändra på Dej eller Mej själv... då är det inte Vi. då har man byggt upp två skapelser man själv vill se framför spegeln...

jag är inte den perfekta vännen , jag är inte den perfekta dottern, jag är inte den perfekta flickvännen. det har jag aldrig varit och kommer nog aldrig vara.

jag är inte rik, jag är inte känd, jag är ingen modell...

men jag hoppas att det inte handlar om vem som har vilken karriär i vad... för då förlorade jag matchen för länge sen . det handlar mer om att acceptera varandras personligheter tycker jag ,

jag vet inte hur min framtid ser ut nu. det gjorde jag inte igår heller och kommer antagligen inte göra imorgon heller. det enda jag önskar mig är att få bra de dagar som kommer och går. självklart kommer det komma nedfarter som jag kommer få kämpa mig igenom, det kan ingen undvika.

men känslan att få vara glad, veta att det finns en betydelse där i mörkret. eller att toppen aldrig tar slut, dvs, det kan bara bli bättre och bättre.

jag tror aldrig mer att jag kommer sätta "större" framtidsplaner i mitt huvud. raseras dem sjunker man längre ner. haha , nästan skrattretande hur människan kan fungera...

guud vad jag känner att jag bara skriver massor av skit nu ... men faktiskt, skrivandet är nog min bästa vän. ingen som säger emot, jag få ta det i min egna takt och med egna ord och det finns inget rätt och fel.

nu är det inte mycket kvar av sommaren heller... det har verkligen gått alldeles för fort! imorn ska jag på introduktion så jag håller tummarna till hundra att det kommer gå bra! sen ska jag försöka stå ut med sista skolåret... usch ... jag känner verkligen att det INTE är min plats.. jag klarar inte av att sitta där i timmar och orka koncentrera mig. jag vill upp och göra någonting...

nu kom jag att tänka på de fyra bokstäverna A-D-H-D

ja just det, dem bokstäverna... jag vet inte ja. .. ibland har jag kanske symptomen, andra verka ju självklart se dem mer än jag...

jag vill bara finna en bra väg att gå på ...

sluta vara klantfotad och ramla hela tiden...

kunna njuta av livet till max...

finna min ro i livet...

finna mina åror som försvann i ekan för några år sedan...

å fånga vinden i seglet som jag missade förra gången ...

det var orden som bara flöt på...

When I get where I'm going
on the far side of the sky.
The first thing that I'm gonna do
Is spread my wings and fly.

I'm gonna land beside a lion,
and run my fingers through his mane.
Or I might find out what it's like
To ride a drop of rain

And I'll be wearing white, when I come into your kingdom
I'm as green as the ring on my little, cold finger, I've
Never known the lovin' of a man
But it sure felt nice when he was holding my hand, there's a
Boy here in town who says he'll love me forever,
Who would have thought forever could be severed by
The sharp knife of a short life, well,
I've had, just enough time

So put on your best boys and I'll wear my pearls
What I never did is done

A penny for my thoughts, oh no, I'll sell them for a dollar
They're worth so much more after I'm a goner
And maybe then you'll hear the words I been singin'
Funny when you're dead how people start listenin'

If I die young, bury me in satin
Lay me down on a, bed of roses
Sink me in the river, at dawn
Send me away with the words of a love song

i never met a stranger,
i can talk to anyone
like my mother does
i let my temper fly
but she can walk away, when she's had enough

she sees everybody, for who they really are
i'm so thankful for her guidance
she's helped me get this far

when i love, i give it all i got
like my mother does
and when i'm scared, i bow my head and pray
like my mother does
when i feel weak and un-pretty
i know i'm beautiful and strong
because, i see myself
like my mother does

she's a rock
she is grace
she's an angel
she's my heart and soul
she does it all

<3

oj oj oj ... jag känner mig som barn på nytt igen ...

tredje bloggen för mig, vad säger man, tredje gången är den sista gången ?

vad skriver man såhär då,

det första inlägget på denna sida ?

ja inte vet väl jag! haha  

så vad har jag nu för mig ?

jo ...

jag sitter här och känner mitt stora sug av att gå ut på balkongen och sätta mig och röka ! oj, tänker ni ... ska hon skryta om att röka?

nej nej nej ...

jag har faktiskt lessnat på denna otroligt kostsamma hobby... jag försöker nu sluta !

trodde faktiskt inte det skulle bli så jobbigt... skakningar, kallsvettningar, humörrubbningar som en brunstig märr, rastlöshet... ja .. det ör en obeskrivlig känsla!

DÄRFÖR kände jag faktiskt nu att bloggandet kunde vara ett sätt för mig att sluta... istället för att gå ut och ta en cigg, bara sätta sig att skriva några simpla, roliga, knäppa eller andra ord! hahah jaaa det låter faktiskt lite knäppt!

men samtidigt så känns det rätt skönt att sitta här med fulla munnen av lakritstuggummin som tappade smaken för längesen och bara vräka ur sig lite döende ord sådär!

sådär...

nu känns det mycket enklare, första inlägget gjort...

nu kommer det alltså bara flyta på!

för nu fick jag ju ut lite döende ord som rök upp !